Isabella Lövin

Oceankänslan : om behovet av en ny berättelse

"Det är något så ovanligt som en fackbok befriad från tyckande och överdrifter. Och som trots att den inom sig bär ett hav av kunskap inte blir forskningsmässigt tråkig. En bok av en tidigare politiker som inte fokuserar på den egna gärningen och att frisera sitt eftermäle. Utan på saken. Den är liksom hennes tidigare bok Tyst hav helt enkelt en bra bok." SvD "Isabella Lövin --- skriver sitt politiska testamente; sammanfattar och problematiserar samtidigt en turbulent period i svensk politisk historia. Perspektivet är helheten där varje detalj, varje beslut, får en global miljökonsekvens. --- Lövin tillåter sig att vara privat utan att bli känslosam, klart och koncist beskriver hon politikens villkor och otillräcklighet" BTJ Efter mer än ett decennium på den högsta politiska nivån lämnade Isabella Lövin sina poster i februari 2021. Oceankänslan är hennes skildring av tiden i politiken och de utmaningar vi står inför. Varför det fortfarande är så svårt att enas om det mest grundläggande: överlevnaden för livet på planeten. Med en unik inblick i världspolitiken skildrar hon den politiska vardagen – i Stockholm, Bryssel, Rio de Janeiro, New York, Mogadishu och Kiribati. Hon beskriver konflikterna och förhandlingarna, och mötena med politiker från hela världen som delar hennes engagemang. Men hon skildrar också de krafter som gör att förändringen går så långsamt. Oceankänslan i bokens titel är ett försök att fånga det som saknas idag: en större berättelse. Den förhärskande duger inte längre. Den leder oss just nu rakt ner i avgrunden. Vi måste berätta historien om oss som planetära medborgare och förvaltare av en ensam blå planet, ett unikt undantag av liv i en oändlig svart och kall rymd; historien om vårt ansvar och vår välsignelse att få vara här. Det är en enkel berättelse med klangbotten i oss alla. Med den som grund kan vi göra det verkligt svåra. Skydda världshaven, stoppa klimatkrisen och lyfta de fattigaste ur fattigdom. ”Det har varit hårda år i politiken. Framför allt åren som minister och språkrör för Miljöpartiet. Den tjattrande kören av oförnuft och egenintressen har tärt på mig. Och det har till slut fått mig att bli fullständigt övertygad om att det bästa jag kan göra av min stund på jorden just nu är inte att vara politiker, utan att berätta.”