Kent-Fredrik Edberg

Stora hjärtan känner mest

Jag var av uppfattningen att det var ok att må dåligt Tills dagen jag själv mådde dåligt Ett latent trauma som inte var ett problem Förrän det blev ett problem Jag har sparkat boll mot ett korkbräde En röd tråd som binder allt samman I texter väl undangömda från mig själv Att aldrig kalla främling Texter från en odödlig tonåring som felsöker sig själv För en äldre överlevare att förstå eller begravas med Självstudier, det enda valbara alternativet Stora kliv bakåt, den enda vägen framåt Jag är ju inte ens speciellt intresserad av mig själv? Om en text ändrar form Vad händer med dess innebörd? Från perspektivet av en livstid senare Personen jag blivit Eller personen jag alltid varit? Är dom första orden dom mest sanna Eller är vi dömda till att upprepa det förflutna Om vi inte lärt oss av det förflutna? Med vetskapen jag har idag bläddrar jag nu bakåt i sagan I hopp om att den förnyats När jag läser, känner och bearbetar på nytt Pusselbitarna från pojken Som en sen sommardag i juli gick förlorad.