Peter May

Coffin Road

»En rafflande modern thriller med klassiska ingredienser.« | Lotta Olsson, DN »Oavbrutet spännande och fängslande.« Betyg 5 av 5 | Britt Engdahl, BTJ »Som författare har Peter May en oerhört stark förmåga att skriva fängslande.« Betyg 4+ av 5 | Johannas Deckarhörna En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den. Kriminalinspektör George Gunn tar sig ut till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa. I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. Coffin Road följer dessa tre riskfyllda resor mot en enda, chockerande sanning - och insikten om att okunskap kan leda till vår död. I svensk översättning av Charlotte Hjukström. PETER MAY [f. 1951] är en skotsk romanförfattare, bosatt i Frankrike. Hans Lewis-trilogi har hyllats av kritikerna och har vunnit en rad priser. Coffin Road är Peter Mays senaste fristående kriminalroman. »En otroligt välskriven och intressant berättelse.« Betyg 5 av 5 | Mest Lenas Godsaker »Själv läser jag febrilt för att komma underfund med hur allt hänger ihop.« Betyg 4 av 5 | Just här - Just nu »Peter May är en alldeles fantastisk författare.« | A Bookaholic Swede »Coffin Road är Peter May i högform. En skarp och komplex thriller.« | The Guardian »En djupt tillfredsställande krimiminalgåta med många skikt, befolkad av skarpt tecknade karaktärer.« | Kirkus Reviews »Bra skriven, bra komponerad och har viktiga saker att säga om nutiden.« | Rosemari Södergren, Kulturbloggen