Valeria Luiselli

De förlorade barnen : ett arkiv

Ett New York-par med sina två barn reser med bil i USA, på väg mot Arizona för att besöka de Apacheområden som Geronimo en gång styrde. I bilen leker den femåriga dottern och tioåriga sonen lekar och sjunger sånger, men utifrån samtalen i framsätet börjar de inse att deras föräldrar håller på att separera. Samtidigt rapporterar radion om tusentals barn som försöker korsa gränsen till USA från Mexiko men som omhändertas och isoleras i fängelseliknande förhållanden, eller försvinner och dör i öknen. Barnen försvinner, såväl historiskt i folkmordet på ursprungsamerikaner och i den ström av flyktingar som offrar allt för att ta sig från Centralamerika till USA, som i den privata sfären och familjen. Romanen är ett pussel av dessa glömda barn och historier som frågar sig hur vi bevarar våra minnen, såväl personliga som politiska, samtidigt som den iakttar ett djupt splittrat samhälle. Luiselli visar återigen sin förmåga att fläta samman det politiska, det historiska och det privata till en berättelse om vår tids stora frågor. Valeria Luisellis Bookernominerade De förlorade barnen - ett arkiv är en språkligt virtuos vacker skildring av barnets tankar, omvårdnaden av dem och deras utsatthet, fylld av en rasande politisk vrede mot de deportationer och familjeseparationer som varit rådande under såväl Obama som Trump. Ett litterärt mirakel. - Aftonbladet 'De förlorade barnen - ett arkiv' är inte mindre än ett storverk. Valeria Luiselli har i denna roman lyckats skildra olika slags förluster och drömmar, utan att spekulativt jämföra eller blanda ihop dem. Hon har funnit allvaret i de litterära lekarna för att gestalta en av vår tids katastrofer. - Sydsvenskan Luiselli lyckas i denna bok förena en självbiografiskt färgad skilsmässoroman med ett essäistiskt reportage om en brutal koloniserings- och invandringspolitik: den lilla världen speglar sig i den stora och den stora tränger in i och splittrar den lilla. Inte för ett ögonblick känns detta konstruerat, utan bara självklart och oändligt vemodigt. Till sist återstår bara det hopp som ryms i barnens fantasier och en låda med blekta polaroidfotonfoton, en påminnelse om att barn alltför ofta glöms bort i de vuxnas värld. - Dagens Nyheter En ambitiös, snillrik och mångbottnad roman som Luiselli mästerligt skriver, ordnar och komponerar. - Svenska Dagbladet