Wilfred Lupano

Rena rama vargavintern

Vintern kommer till skogen och skogsfolket gör som man bör göra: lägga in förråd för vintern, klär sig i varma vinterkläder och värmer sitt inre med och med ångande ostfonduer. Det ska bli en riktigt fin vinter igen för skogens folk. Om inte det vore för vargen. För vargen har fått något mordisk i blicken igen, och han stör skogsfolkens vinternöjen med sitt vresiga muttrande: DET ÄR SVINKALLT FÖR DOM! Skogsfolket förstår ingenting: Hur så? För vilka ”dom” är det svinkallt? Han är ju varm i sina fina kalsonger… Men åter försvinner små värnlösa djur. Panikslagna gör skogsfolket allt de kan för att blidka det farliga rovdjuret. De stickar honom varma strumpor och en mössa. Men alltfler smådjur försvinner, och slutligen vet skogsfolket sig inget annat råd och de stormar vargens lya… En intelligent och charmerande fabel om skillnaden mellan ” de som har” och ”de som intet har” Detaljerna är många och ger en smittande upptäckarglädje i betraktandet av vinterlandskapet. Här och var finns även finurliga bildlösningar. Och ja: när vargens mordiska blick tänds så går det kalla kårar längs ryggraden. Lagom otäckt och mycket tänkvärt får vara ett sammanfattande omdöme. Ulf Malmqvist, BTJ-häftet nr 18, 2020.