Att hålla andan ett helt liv

Texter om vägen in i, genom och ut ur min utmattningsdepression. "Utmattad. Utbränd. Sopslut. Kasserad. Förbi. Värdelös. Parasit. Slutkörd. Dödstrött. Sönderstressad. Trasig. Från simultanförmåga och livslust till afasi, minnesluckor och spaghettiben. Min resa har varit lång med många olika hållplatser. Jag har ingen aning om vilket slutmålet är eller när jag kommer fram, OM jag kommer fram. I början var jag livrädd och ville inte alls åka med, efter ett tag började jag vänja mig och acceptera att jag inte skulle kunna styra tåget själv, hur mycket jag än ville eller försökte. Ibland har jag trott att jag har kunnat se ändstationen, men då har tåget bytt spår eller fått signalfel och jag har tvingats kliva av och byta till ett annat tåg. Ibland har tåget fått fel på bromsarna och ibland har det varit inne på reparation. Jag är lugnare nu och försöker förstå vart livet är på väg. Jag kan bara hoppas på att det tar mig till en bra destination. Det enda jag vet är att jag aldrig varit där förut." Paula Barte