Att känna igen ett ansikte

I en tidigare roman av samma författare (Åsa Nordén: "Vattnet törstar", utgiven 2003) skildras Emmas äldre, tornedalska släktled; själv omnämns hon endast perifert. I "Att känna igen ett ansikte" (utgiven 2013) har Emma den mest framträdande rollen. Nyfiken och sugen på nya upplevelser som Emma var, började hon flacka omkring redan i tidig ålder. Först inom sitt närområde, vidare allt längre bort inom Tornedalen och Norrbotten. I december 1928 lämnade sjuttonåriga Emma sin tornedalska hemby för gott och for till Stockholm. Där tänkte hon inte stanna längre. Stockholm var bara en första anhalt på hennes väg ut i stora världen, trodde hon. Hon planerade att emigrera till Amerika, så snart hon sparat ihop till en reskassa. Så blev det inte. Annat kom emellan. Hon blev kvar i Stockholm under resten av sitt liv. 80 år efter Emmas ankomst till huvudstaden vakar en dotter till henne vid hennes dödsbädd. För att få timmarna att gå drar sig dottern till minnes moderns egna berättelser om sitt skiftande levnadslopp.