Även en ihålig nöt vill bli knäckt

Det är ett nytt år igen. Stormen viner över Öland. Om kvällarna läser Barbro Lindgren filosoferna, de som hon aldrig hade tid att läsa som ung: Sokrates, Sartre, Pessoa och andra. Vad har de att säga om livet, kärleken och döden? Och vad kan de lära henne, hon som föredrar att umgås med gråsuggor, sniglar och lysmaskar? Vissa uttalanden faller hon för direkt, andra har hon inget förbarmande med. Men fick hon egentligen veta något som hon inte redan visste? UR BOKEN Det är mycket hett igen. På Fäholmen vädd, vitmåra och enstaka gula fetknoppar. Svens kor står stilla ute i vattnet eller ligger i tallskuggorna utanför lejonkulan, orörligare än någonsin. Själv känner jag större och större sympati för den gamla visan: Hej tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara, en liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär! Det kunde Nietzsche, Schopenhauer eller jag själv lika gärna ha skrivit under på särskilt jag, som just slagit upp vin i mitt glas. OM FÖRFATTARENS FÖRRA BOK, "INGENTING HÄNDE, TVÅ GÅNGER": "Bland det bästa Barbro Lindgren skrivit under senare år. Fantastiska korta, sorgliga och roliga kommentarer om livet och döden och djur och människor som lever och dör. Små detaljer om det stora i livet." Hanna Höglund i Nerikes Allehanda "Det finns böcker som är så bra att man skulle vilja citera hela boken. Den här hör till dem. Här finns mycket finurligheter att le åt. Det mesta gör att livet känns lite lättare att leva det ger perspektiv. Lindgren är i sitt esse när hon skriver denna enkla lilla bok. Den är suverän: förvisso liten på utsidan men den griper stort över livet." Magnus Dahlerus i Upsala Nya Tidning "Att läsa denna lilla bok är befriande, uppfriskande och fantastiskt sorglustigt. Vi måste fan inte le och skratta hela tiden och ju tidigare vi inser det desto närmare kommer vi det verkliga livet, det som består av en räcka händelser med eller utan inbördes ordning." Malena Janson i Helsingborgs Dagblad