Baby blue

Otroligt intressant! Johanna Lundin i Svt Go'kväll.Baby Blue är en dystopi, med egenheten att den spetsar historien från två håll. De vagt kvinnliga utseendena gör att det stegrande feministiska budskapet aldrig blir plakat. Först pirrar det till, som av en välbehövlig stor stark. Bokens kulmen är sedan rena praktfesten, den där man minns hela vägen in på långvården. Margit Richert i DNBaby Blue är en dystopi om ett lyckofascistiskt samhälle som bannlyser misslyckande, sorg och psykisk ohälsa. Fritt inspirerad av Karin Boyes Kallocain tecknar Bim Eriksson ett samhälle där ohälsotalen ökat lavinartat. För att inte samhällsekonomin ska kollapsa tar staten till drastiska åtgärder. En ny folkhälsomyndighet inrättas för att radera data över ohälsan. Man censurerar information på Vårdguiden och startar massvaccinationsprogram där de medborgare som ägnar sig åt orostankar blir placerade på vårdinrättningar med dropp för att återfå det rena psyke som eftersträvas. På en sån vårdinrättning träffar den vilsna Betty en märklig kvinna i kaninmask. Det är Berina som är en del av den motståndsrörelse som huserar i en herrgård djupt inne i Södertörns skogar. Allt Betty någonsin trott sig veta om världen ställs på ända.