Carl Yngve Sahlin – rektorn och filosofen

I denna bok tecknar Lennart Nordenfelt en bild av professor Carl Yngve Sahlins (1824-1917) liv och filosofiska författarskap. Sahlin levde i en intellektuell atmosfär som präglades starkt av idealistisk filosofi, inte minst som den företräddes av den mycket framstående filosofen Christopher Jacob Boström. Sahlin blev Boströms kanske främste elev, i varje fall den mest inflytelserike. Sahlin var också under inte mindre än 13 år, 1876 till 1889, rector magnificus vid Uppsala universitet och kunde därmed starkt påverka det akademiska livet i Uppsala. Sahlin var en mycket flitig författare i Boströms anda. Hans böcker utgör i själva verket en betydelsefull ingång till Boströms filosofi. Men han behandlade också flera filosofiska ämnesområden som Boström aldrig på allvar gav sig in på. Och han gjorde inträngande analyser av ämnen som Boström bara flyktigt behandlade. Nordenfelt beskriver i denna bok också andra aspekter av Sahlins gärning som professor och universitetsrektor men också av hans liv utanför akademin. Som rektor kom Sahlin i kontakt med andra högre ämbetsmän i det svenska samhället. Han spelade en viktig roll i Uppsala stad genom uppdrag på flera skolor och i Akademiska sjukhusets direktion. Sahlin var också, framför allt under senare delen av livet, engagerad i pedagogiska frågor. Sahlin pläderade starkt för att den klassiska bildningens ställning skulle bevaras i det svenska skolsystemet. I anslutning till detta arbete tog Sahlin initiativet till att starta Svenska Humanistiska Förbundet 1896, i vilket han blev dess första ordförande.