De europeiska vetenskapernas kris och den transcendentala fenomenologin

Den tyske filosofen Edmund Husserl (1859-1938) etablerade och utvecklade fenomenologin, en filosofisk riktning med ett djupgående och vittförgrenat inflytande över 1900-talets filosofiska tänkande och fortfarande ett område för livlig forskning. De europeiska vetenskapernas kris och den transcendentala fenomenologin är Husserls sista stora verk. Här väver han samman sin sedan länge etablerade filosofiska grundsyn med nya frågor till en mäktig introduktion av fenomenologins särskilda perspektiv. Mot bakgrund av det sena 1930-talets irrationalistiska strömningar inom både filosofin och det politiska livet vill Husserl möta samtidens radikala livskris och existentiella nöd . En del av bakgrunden till förnuftets kris är att de västerländska vetenskaperna tappat kontakten med sina rötter i livsvärlden den vardagliga verklighet inom vilken våra liv utspelar sig och i stället kommit att framstå som en fristående teknisk verksamhet med syfte att behärska naturen. Husserl försöker visa hur fenomenologin kan grunda både livsvärlden och vetenskapen i våra direkta upplevelser. Särskilt viktiga är de analyser av intersubjektiviteten som ska förklara hur vi genom våra egna medvetanden förmår skapa en gemensam objektiv värld.