Det tomma hemmet

Leningrad, 1937. Änkan Sofia Petrovna Lipatova arbetar som föreståndare för en grupp maskinskriverskor på ett av de stora statliga förlagen. Hon är som de flesta: hon går till arbetet med jämna portioner motvilja och stolthet, hon deltar gärna i arbets¬platsens små festligheter och intriger, undviker det mesta som är obekvämt och ägnar desto mer engagemang åt sonen Kolja, som just är på väg att stiga ut i arbetslivet. Så sker någonting som ruckar livets jämna lunk: av oklar anledning blir Kolja gripen. Eftersom sonen är ett praktexempel på redlighet måste det förstås handla om ett missförstånd. Sofia Petrovna gör vad hon förmår för att ta reda på vad som hänt så att sonen snarast kan släp¬pas fri igen, men det visar sig oväntat svårt. Gradvis träder hon in i ett skuggsamhälle av förskjutna, av grundlöst anklagade och av förtvivlade anhöriga. Och sakta går det upp för henne att den värld hon lever i står på ett fundament av lögn, våld och skräck. Lidia Tjukovskajas (19071996) roman Det tomma hemmet är en av de stora skildringarna av Sovjetunionen under åren mot slutet av 1930-talet, då Stalins skräckvälde kulminerade i det som kommit att kallas Den stora terrorn. Utifrån egna erfarenheter berättar hon på ett förödande enkelt sätt om hur den lilla människan luras och bryts ned av ett omänskligt samhällssystem.