En dåres hågkomster

  Förbittrad tittar en ung man tillbaka på sitt förflutna: betraktelser över mänsklig fåfänga, vansinnet och döden samsas med minnen från en vistelse på en badort när han var femton år gammal och förälskade sig i en äldre, gift kvinna en händelse som format honom mer än något annat. Gustave Flauberts roman En dåres hågkomster skrevs 1838, året då Flaubert fyllde sjutton år, men publicerades först 1901, tjugo år efter författarens död. En dåres hågkomster är dock mer än en litteraturhistorisk kuriositet. Denna romantiska och idealistiska bekännelse, med all sin juvenila mis­antropi och sina brådmogna uppfattningar om konsten, präglas av en vilja till uppriktighet från författarens sida, en vilja att ta reda på vem han själv är. Här presenteras för första gången Flauberts ungdomsverk i svensk översättning av Nikanor Teratologen. I ett initierat efterord ger Hans Johansson en inblick i hur En dåres hågkomster relaterar till Flauberts senare författarskap. En dåres hågkomster är en av tre böcker av Gustave Flaubert vi utger i serie Litterära klassiker. De övriga två, Den helige Antonius frestelse och Den eviga dumheten, representerar författarskapets livslånga kamp mellan begär och infrielse, respektive den mogna författarens slutgiltiga attack på människans förmåga att ta till sig kunskap.