Från sårbarhet till hållbarhet i lärande och undervisning

Denna antologi kan ses som en fortsättning och en fördjupning på boken Språklig sårbarhet i förskola och skola – barnet, språket och pedagogiken (Bruce m.fl.). Fortsättning för att den fokuserar på senare skolår, gymnasie­skolan samt studier på universitet och högskola. Fördjupning för att den ger en teoretisk grund för hur begreppet sårbarhet kan förstås och användas i allt lärande och i all undervisning. Det innebär ett kontextuellt och relationellt sätt att möta språkliga och pedagogiska utmaningar. Bokens tolv kapitel behandlar de tre delarna: den lärande individen, de språkliga utmaningarna och de pedagogiska möjligheterna. Dessa måste synkroniseras för att fungera tillsammans, vilket illustreras med ett kugghjul. Samtliga kapitelförfattare har förhållit sig till begreppet sårbarhet i spänningsfältet mellan utmaningar och möjligheter samtidigt som de bidrar med sina specifika och unika kunskapsbidrag. Bokens huvudbudskap är att lärare måste sätta ord på och börja prata om både sin egen, språkets och hela skolans sårbarhet för att i kollegial samverkan komma vidare. Därmed blir sårbarheten startpunkten till hållbarhet i lärande och undervisning. Boken vänder sig till lärare i grundskolan, gymnasiet och på universitetet samt till specialpedagoger, speciallärare och logopeder – verksamma såväl som studerande – samt till alla inom elevhälsa och med ledaransvar.