Gotska Sandön

Birger Svanteson har i fyrtiotalet år gjort mer än sextio besök på Gotska Sandön. När han första gången kom dit 1969 fann han en helt säregen natur; skulpturala träd, havets dramatik och färger och former i sanden och stränder formade av väder och vind. Hans blick genom kameran såg vad få ögon förmått urskilja, de så säregna formationer som naturens krafter skapat. Fantasins fria spel, i sand och urblästrade träd, får en mänsklig anknytning. Hans bilder öppnar en oftast okänd värld, något vi i vanliga fall inte observerar. Fenomenet är inte nytt i fotografins historia även om han är rätt ensam om att utforska denna säregna natur. Under sina fotoexkursioner på Gotska Sandön (exkursion kommer för övrigt av latinets excursio: att gå över alla gränser, ut i det extrema, men också att ständigt återkomma) har Birger Svanteson funnit nya påminnelser om vad ögat så sällan ser. Fotografin förmår begränsa och samtidigt upptäcka. Tolkningen är däremot en obegränsad resa.