Ingen vind kan blåsa omkull mig

Ingen vind kan blåsa omkull mig är en självbiografi av Gabriella Mårtenson om livet med sjukdomen schizoaffektivt syndrom. Det är en bok om mörker. Det är en bok om liv och död och allt däremellan. Det är en bok om ljus och om att klara av dagarna, om överlevnad mitt i all kaos. Som läsare kastas man i boken mellan olika verkligheter, “det sanna” och “fantasin”, dessa kan ibland vara svåra för Mårtenson själv att urskilja fastän hon i texten förmedlar en klarhet kring detta. Mårtensons vardag är fylld av hallucinationer: mardrömmar i sovande och vakna tillstånd, detta skildrar författaren på ett lättbegripligt och intagande sätt. Hon berättar också hur mycket måleriet betyder för henne, det ger henne kraft och hopp. Och trots att diagnosen tär på henne så ger den också henne förtröstan om att det går att leva med sjukdomar som denna. Boken skildrar små och stora katastrofer, våldsamt regn och begravningsmusik på högsta volym.