Jag kunde åtminstone berätta hur jag dödade henne...

OM TRANSFORMERANDE, REHUMANISERANDE OCH FÖRSONANDE MÖJLIGHETER FÖR EN SKYLDIG MÄNNISKA, MED UTGÅNGSPUNKT I MARTIN BUBERS DISKUSSIONER KRING EXISTENTIELL SKULD. Hur kan det vara så att ett antal förövare, dömda för bland annat mord, berättar om befriande och mänskliggörande erfarenheter då de mött sina brottsoffer och erkänt sin skuld inför dem? Kan det verkligen vara befriande att konfrontera sina egna destruktiva och omänskliga handlingar? Utifrån kvalitativa intervjuer med ett antal dömda förövare på Pollsmoorfängelset i Sydafrika, som tillika genomgått ett reparativt rättviseprogram och sedan mött sina brottsoffer, förs i denna avhandling religionsfilosofiska reflektioner med utgångspunkt i filosofen Martin Bubers (1878-1965) existentiella skuldbegrepp. Med bidrag från den litauisk-franske filosofen Emmanuel Lévinas (1906-1995), den franske filosofen Paul Ricoeur (1913-2005) och den sydafrikanska psykologen och tillika trauma- och transformationsforskaren Pumla Gobodo-Madikizela, inkluderas reflektioner kring asymmetri, narrativitet, erkännande, rehumanisering och försoning. Syftet med avhandlingen är att erbjuda en religionsfilosofisk förståelse kring vad det är som sker i det av författaren förmodade utrymmet mellan en existentiell skuldbearbetning och erfarenheter av befrielse, utifrån en skyldig människas perspektiv. Ulrica Fritzson är verksam som doktorand i religionsfilosofi vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap vid Lunds universitet. Hon är också präst i Svenska Kyrkan och har arbetat som fängelsepräst i Malmö under många år.