La Casquette du musicien / En spelmans mössa

Stig Dagerman (1923-1954) tar oss denna gång in i konstnärernas universum där behovet av pengar är så trängande att de frestas att förvanska sina verk för att motsvara andra kriterier än de rent konstnärliga. "En strävan efter äkthet och sanning styr Stigs författarskap. Även när det gör ont. Speciellt när det gör ont. Han har modet att gå in i rummet fyllt av rädsla och obehag" Lo Dagerman Boke En spelmans mössa hör till Dagermans kortare pjäser. Att den skrevs för Radioteatern är definitivt inget hinder för en scenisk uppsättning. I sina koncisa och enkla bilder är det en kongenial liten pjäs. En ”vardagsdramatik” av stor tyngd. Språket är ovanligt ”lätt” för att vara dagermanskt, men förlorar ändå inget i täthet. Situationen är vardaglig: Två herrar konverserar på krogen. Gör en överenskommelse. Dagerman ger detta betydelsen av vägskäl på livets ban. Herr Bohm köper. Lennart är satt att sälja. Fattig som han är kan han inte neka. Inte verkar det mycket att tveka om heller, han ska ”bara” förföra herr Bohms fru. Men det är just det: stolthet blir man inte fet av, så ”stoltheten måste man spara med tills man fått lite pengar”. Och de flesta kan man ju ändå se i ögonen, de flesta, ja, men inte alla. Roller: 2 män, Lennart och herr Bohm (ca 25 resp 45 år). Dessutom gäster och restaurangpersonal. Scenbild: Fönsterbord på en restaurang, på bron där utanför. Speltid: ca 30 minuter.