Liberalismen efter historiens återkomst

För tre decennier sedan var liberalismens framtid ljus. När Sovjetunionen föll deklarerade statsvetaren Francis Fukuyama att det som världen bevittnade mycket väl kunde vara slutet av historien och den liberala demokratins slutgiltiga seger. Känslan av tillförsikt övergick snart i någonting annat. Tiden sedan dess har inneburit en nedgång i förtroendet för den liberala demokratin och ökade konflikter om kultur, identitet och värderingar. Kritiker menar att liberalismen visade sig leda mindre till frihet och mer till främlingskap. Det sägs att Fukuyamas tes har blivit motbevisad och att det som väntar är postliberalismens era. Möjligen fanns förklaringen till liberalismens problem i Fukuyamas förutsägelse hela tiden. Ingen har gestaltat hans tes om den sista människan bättre än Michel Houellebecq. I Liberalismen efter historiens återkomst skärskådar Catarina Starfelt kritiken och tecknar med hjälp av Fukuyama och Houellebecq konturerna av en liberalism som utgår från människans begär efter erkännande. Catarina Starfelt är redaktör på Timbro förlag. Hon har en masterexamen i statskunskap från Uppsala universitet. Hösten 2025 gav hon ut essän Biblioteket i Babel och läsandets imperativ. Liberalismen efter historiens återkomst är hennes första egenförfattade bok.