Man kan inte säga allt

Men vad i helvete: Sussy har inte kommit hem ännu! Vår deal, syrran, vår deal! Det här håller inte. Mitt beslut är fattat. Det får vara hur pinsamt som helst för henne, men nu hämtar jag hem henne. Halv tio och nermörkt ute, då har hon väl följt med hem till någon. Trots nollchans att hitta henne på lek- platsen spårar jag ditåt. När jag rundar hörnet ser jag att lek- platsen badar i ljus. Är det tivoli nu igen? hinner jag undra. Hinner, innan jag ser att det stämmer inte alls. Ingen musik, inget glam, inte rätta sortens strålkastare. Och publiken ... silhuetterna som står alldeles stilla ... Det där är inte tivolipublik, Hela scenen berättar att något har hänt. PETER POHL är en berättandets mästare. Det är omöjligt att lägga boken ifrån sig innan man läst den till slut. Då har man också ställts inför nya oroande frågor som gäller det samhälle vi lever i och de villkor som tvingar fram historier som denna. En bok som berör och lämnar djupa spår.