När jag var liten

Västgötaslätten. Åt norr utsikt mot Dättern och i väster Hunneberg. Lennart och Brita gifte sig 1942 och arrenderade en liten bondgård på 42 tunnland i Sals socken. De fem barnen kom i rask takt. Yngsta dottern Kristina berättar om hur det var att växa upp med fyra äldre syskon på Salgården, där släkt, grannar, djur och årstidsväxlingar var en naturlig del av vardagen. Till stor del gällde fortfarande självhushållning, men den moderna tekniken började sitt intåg. Munktellarn ersatte den snälla ardennern Stina. Mor fick mjölkmaskin i lagården och separator i källaren - och framför allt - i stora rummet kom en ny möbel: TV:n! Den här familjen fick sin del av såväl sorger som glädjeämnen, precis som alla andra familjer. Kristina skildrar sin upplevelse av barndomen sedd med barnets ögon varvat med den vuxnes reflektioner. En lågmäld hyllning till hembygd, släkt och familjeband genomsyrar berättelsen.