Nej för hut, jag har inte kommit för att snika : Ett levnadsöde

Tiden från1800--talets mitt till 1950-talet var en omvälvande tid. Då förändrades levnadsvillkoren för de flesta på landsbygden. Förändringen var nog störst för brukarna av de små gårdarna, De som levt med självhushållning som försörjning. Deras levnadsvillkor och livsstil förlorade helt sin betydelse i slutet av den perioden. Den här berättelsen handlar om ett levnadsöde där ett intensivt arbetsliv och livsarbete blev till sand. Boken är en uppföljning av en tidigare bok, Minsta gemensamma nämnare, där berättelsen handlar om två kvinnoöden i Bohuslänsk landsbygdsmiljö.