Nekromantikerns krig. D. 4, Final

I kyrkorna gråter Frälsarikonerna blod. Den heliga provinsen ligger öde. Mörkret har sänkt sig över landet, vinden och vattnen har stillnat, allt är lamslaget. Det har inträtt en evig höst som aldrig blir till vinter. En sista mardröm som aldrig tar slut. Sanningens ögonblick närmar sig då envar måste bestämma sig för i vems namn man har levt och nu ska dö. Osannolikt mäktiga krafter har dragits samman på Sjunkna krabban, den ogästvänliga ökenön mitt i Evials hav. Och där, i den väldiga pyramidens underjordiska gångar, kommer världarnas och hela Ordningens öde att avgöras. Gudarna för befälet över Evials utmattade härar sedan människorna i nödens stund tagit emot deras utsträckta hand. Nu står de okända, outgrundliga dödsbesvärjelserna mot viljans och kärlekens fästning, där döden endast är ännu en övergång till ett annat, kanske lyckligare liv. Detta är början till slutet av historien om Kerr Laeda, gråförbundskrigaren Fess och nekromantikern Kattugglan. Alla forna vapenbröder är döda, alla löften och eder har svikits och alla nya allianser vilar på bräckliga grunder. Kanske låter detta som en saga? Alls icke. Krönikören redogör endast för sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen, så sant hjälpe honom De uråldriga gudarna till liv och själ. Svärdens väktare är en serie i tolv volymer. Detta är den elfte boken och första delen av den stora finalen i Nick Perumovs hyperboliska, ryskwagnerianska fantasyopera.