Nikomachiska etiken

Nikomachiska etiken är Aristoteles viktigaste moralfilosofiska arbete. Boken är inte bara en odödlig klassiker utan även mycket inflytelserik i modern filosofi, där den utgör en huvudkälla till den så kallade dygdetiken. Aristoteles frågar vad det innebär att leva ett gott, lyckligt liv, vilket leder honom till en undersökning av de karaktärsegenskaper, dygder, som utmärker den goda människan. Han diskuterar dygdens allmänna karaktär, som medelväg mellan två extremer (modet är till exempel medelvägen mellan feghet och dumdristighet), men också många särskilda dygder, såsom frikostighet, rättvisa och självbehärskning. Utförlig behandling får även vänskapens och njutningens natur och deras roll i ett bra liv. Det goda livet fullbordas i handlingar som leds av fronesis, klokheten eller det goda omdömet. Mot slutet av verket framhäver Aristoteles även ett annat liv än handlingslivet, nämligen det betraktande livet, som han menar förverkligar det gudomliga i människan. Charlotta Weigelt professor i filosofi vid Södertörns högskola har översatt verket och står även för en innehållsrik inledning och förklarande noter. Hon har tidigare översatt Aristoteles Fysik och arbetar för närvarande med en översättning av Metafysiken.