Pärlfarmen

Det är tidigt 1990-tal. Unga Kiona lever med sina syskon och föräldrar på Manihiki i södra Stilla havet, en av världens mest isolerade atoller. Hon arbetar på familjens pärlfarm: fridyker, kontrollerar ostron och skördar svarta pärlor. En morgon fastnar en stor segelbåt på revet. På däck ligger en svårt skadad man. Han är svensk och heter Erik. Så börjar en hisnande historia som sträcker sig över ett halvt årtionde och fyra världsdelar. Den ställer frågor om människors sökande efter mening och sammanhang, priset för världsekonomin, och vad vi egentligen är beredda att göra för dem vi älskar. Pärlfarmen är en storslagen berättelse om kärlek och pengar, våld och ensamhet, bildning och tro.   Liza Marklund berättar Kionas historia med självklar auktoritet och i första person, ett lyckat val. Livet på ön, svenskens återhämtning, sepa­rationer, dödsfall och andra katastrofer allt berättar hon i samma, skenbart sakligt registrerande ton där bara nyanser skiljer djup sorg från vardagstristess, kärlekslycka från likgiltighet. Det är andlöst skickligt gestaltat. Lotta Olsson, Dagens Nyheter   Storslagen böljande roman om kärlek, skuld och längtan som rör sig över kontinenterna ... Thriller och kärlekshistoria som, om det finns någon rättvisa, borde bli internationell bestseller ... Över 500 sidor som inte går att lägga ifrån sig och tar slut alldeles för fort. Kerstin Särneö, Tara  Deckardrottningar finns i överflöd, men inte många kan skriva storslagna äventyrsberättelser med ingredienser som våld, kärlek och pengar, där också djupare frågor kring tro och meningen med livet inbegrips. Av Pärlfarmen är jag med andra ord mycket imponerad. Solveig Nordmark, NSD