Rättsliga dilemman i socialtjänstens barnskyddsarbete

Lever Sverige upp till Barnkonventionens krav i fråga om barns rätt till skydd mot brott och utsatthet i sina hemmiljöer? Har socialtjänsten som ytterst ansvarig barnskyddsmyndighet de rättsliga förutsättningarna att skydda barn? Hur förhåller sig föräldrars rätt som vårdnadshavare och rätt till privat- och familjeliv till barns rättigheter – särskilt en trygg uppväxt – och principen om barnets bästa? Samhällets barnskyddsansvar aktualiserar komplexa rättsliga frågor om grundläggande rättigheter för både barn och föräldrar. Syftet med denna avhandling är att belysa dessa frågor genom att analysera socialtjänstens barnskyddsansvar utifrån ett rättsvetenskapligt perspektiv där både reglering och tillämpning granskas. Undersökningen visar att regleringen uppställer höga mål kring barns livsvillkor och krav att barn ska skyddas från våld och utsatthet i sina hem, men att socialtjänsten inte ges tydliga verktyg och befogenheter att realisera dessa mål. Socialtjänsten lämnas med vaga och osäkra rättsliga verktyg och ett starkt betonande av att utredning och insatser ska genomföras i samförstånd med vårdnadshavare. Detta leder till en rättslig praktik där fokus snarare ligger på samförstånd med och motivation av föräldrar än utredning rörande vilka barn som behöver samhällets stöd och skydd. I avhandlingen föreslås en genomgripande översyn av barnskyddsregleringen, där komplexiteten innefattande barns och föräldrars potentiellt motstående intressen lyfts fram. För att stärka barns position och rättsliga ställning föreslås bl.a. att Barnkonventionen inkorporeras i svensk rätt, att ökade krav ställs på fullgoda beslutsunderlag samt en tydligare uppdelning mellan frivillighet och tvång, där barn ges ökade möjligheter att företrädas av oberoende företrädare under barnskyddsutredningen.