Reduktion och reflektion : En inledning till Husserls fenomenologi

Edmund Husserl (1859-1938) är grundaren av fenomenologin, en filosofisk metod och tankeriktning som haft ett genomgripande inflytande på den fortsatta filosofiska utvecklingen. Genom efterföljare som Martin Heidegger, Emanuel Levinas och Jacques Derrida har Husserl säkrat sin plats bland de mest betydande moderna filosoferna. Hans skrifter är dock krävande att läsa på egen hand på grund av både sin stil och sin säregna begreppsvärld. Föreliggande inledning ger en översiktlig bakgrund till hans liv och verk. Den är därefter utformad som en analys av tre centrala texter, hans två mest kända kulturfilosofiska uppsatser "Filosofi som sträng vetenskap" (1911) och "Den europeiska mänsklighetens kris och filosofin" (1935), samt hans Cartesianska meditationer, som först framfördes som föreläsningar i Paris 1929. Genom resonerande närläsningar, i första hand tänkta som komplement till självstudier, ger den en ingång till fenomenologins centrala teman, som intentionalitet, reduktion, väsensskådande, konstitution, subjektivitet och intersubjektivitet.