Rocken anfaller

Sommaren 1954 slutade Elvis Presley som lastbilschaufför och blev rocksångare på heltid efter att rhythm & blues-låten That s All Right (Mama) blev en lokal hit. Under de följande två åren toppade han försäljningslistorna 55 av 104 veckor med vit rock n roll, starkt inspirerad av svart gospeln och rhythm & blues. Elvis blev en förebild för den unga efterkrigsgenerationen genom sin sexuella utstrålning och rebelliskhet. Och när hans rockmusik tog över som den populära musiken bidrog den till att påverka den etniska ordningen i det rasistiska USA. Snart övertog England den ledande rollen i rockens utveckling med Beatles och Rolling Stones. Modsen lyssnade också på The Who och Small Faces. Med hjälp av droger sökte sig hippies till inre världar till en inre revolution. Vietnamkriget och motståndet mot detta i USA innebar att också hippies blev mer politiska: protesterna, raskravallerna och gatudemonstrationerna trängde in i rocken och ungdomskulturen. Några år senare började rocken bli mer industriell med storslagna turnéer och framträdanden på idrottsarenor. Samtidigt sökte den svarta soulen med Aretha Franklin och Otis Redding nya vägar och blev disco. Rocken var och förblev länge grabbarnas musik. Janis Joplin och senare Patti Smith och Kate Bush bidrog till att förändra detta. Rocken anfaller är en storslagen berättelse om rock och politik, USA och Storbritannien under 1960- och 1970-talen. Björn Horgby är författare och professor emeritus i historia vid Örebro universitet. Han har tidigare skrivit bland annat Rock och uppror (2007) samt flera verk om svensk arbetarhistoria.