Saknad : dikter ur sorgen

Jag skrek också åt min man när han levde Han var också dum elak och snål Jag var tjurskallig och slarvig tyckte han Han ställde krav jag tyckte var orimliga då Men sedan fanns det inte så mycket att bråka om När han låg i sängen förlamad till bröstet med fem pumpar smärtstillande morfin Då var jag bara så glad om han var vaken och tog min hand och han var glad att se mig