Stadens gränsplatser: Kungliga Poliskammaren och vardagens omstridda rum i Stockholm, 1776–1835

Denna avhandling undersöker mötet mellan Stockholms invånare och den så kallade polisbetjäningen som tillhörde Kungliga Poliskammaren, Sveriges första polisorganisation, under sent 1700- och tidigt 1800-tal. Det var en period som präglades av demografisk och ekonomisk stagnation, men som också utgjorde skådeplatsen för många glömda historier om dynamiska flöden och förändringar i vardagslivets organisering. Den Kungliga Poliskammarens dokumenterade alldagliga förseelser och möten, sådant som huvudsakligen ledde till låga böter och som ditintills inte bevarats på ett systematiskt sätt. Därmed ges en unik inblick i vardagens polisiära praktiker i staden. Undersökningen fokuserar på fall relaterade till uteliggande, kroghållning och renhållning. Hur dessa fall ansågs bryta mot ordningen och hur de skulle åtgärdas avslöjar ett på många sätt omstritt stadsrum. Resultatet visar att denna historiska period döljer oanade bråddjup. Påvisas gör en mängd olika processer och samband. Under samma period som hushållen blev mindre utestängdes också vissa individer som därmed intog staden i brist på alternativ, något som beskrevs med det nya begreppet "uteliggande". Till följd av att krogar avskildes tydligare från hemmen blev de också mindre flexibla och möjliga att förflytta genom stadsrummet. Allteftersom orenlighetens flöden betvingades och formaliserades tillslöts de privata gårdarnas gränser mot gatans offentliga sfär och blev svårare för polisen att överträda. Avhandlingen presenterar en övergripande förändring av hur det urbana rummets många linjer över tid blev tydligare och därmed viktigare att hålla. Därmed omformades gamla gränsplatser och nya uppstod.