Standard

»Men vad tror du, Bruno? Inbillar du dig att du skulle ha en chans om hon visste hur ditt liv egentligen ser ut? Då är du ju riktigt blåst. Vet du vad den här sortens tjejer kallar sådana som oss? Standardkillar. Det är vad vi är för dem, standardkillar. Och vet du varför? Därför att vi inte är helblåsta men inte hyperintelli­genta heller, inte supersnygga men inte asfula heller... Det är vad vi är Bruno, medelmåttor, killar som man bara ser rakt igenom, som man umgås med utan att älska...» I sin roman Standard (2014) bryter Nina Bouraoui med sin tidigare autofiktion och tecknar ett naket porträtt av en antihjälte i vår tid. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot. »Hon skriver som i ett enda stycke, andfått, man kastar sig ut och måste simma till sista sidan i ett svep, gråtande av instängdhet, som om språket var ett galler. Nobelpriskandidat är Nina Bouraoui redan förstås.» Kulturnyheterna, SVT »Romanen är så psykologiskt inträngande att den ibland är nästintill outhärdlig att läsa. ... Nina Bouraoui har levt sig så djupt in i sexualiseringen av kvinnokroppen att det känns ungefär som när en tandläkarborr snuddar vid en nerv, och man rycker till av obehag på stolen. ... den är litteratur i absolut världsklass, och jag hoppas verkligen att många ska utsätta sig för obehaget i att läsa den.» Dagens Nyheter »Även om Standard är annorlunda jämfört med Nina Bouraouis tidigare verk får hon det på samma sätt som i dem att kännas som om hon skrivit allt i ett enda sammanhållet rus. Hon uppmanar läsaren att i samma rus ta del av den nutida mansrollens alla fällor och vad det är att vara människa: med Bruno visar hon upp människan i obarmhärtigt lysrörsljus, utan något förskönande instagramfilter. ... en ytterst träffsäker roman.» Svenska Dagbladet »Elegant vrider hon Brunos enskilda tillvaro till en allmän nivå genom att indirekt skildra ekonomiska aspekter av Brunos liv i storstaden, på landsbygden och hans individuella tillvaro. Porträttet av Bruno Kerjen är nämligen delvis en berättelse om vad som händer med en människa långt ner i samhällshierarkin vars värden helt och hållet har reducerats till ekonomi. Hennes författande är som vanligt lika briljant.» Östgöta Correspondenten »Det är mörk realism men väldigt poetiskt skrivet.» BTJ-häftet