Tankar under vita lakan

“hur kan jag med så mycket kärlek inom mig undgå att få honom att känna för mig det jag känner för honom?”

  I denna prosalyriska diktsamling får läsaren följa med genom de dalar och höjder som är kärlek. Kärlek till andra och till sig själv, och deras samband. Det är dikter om att inte vara nog, om att vara för mycket, om att höra hemma, om att vara ensam. Smärtan i ett läst meddelande utan svar och bubblorna från det bekanta och efterlängtade ljudet av en notis. Tankar, drömmar och rädslor är utspillda för omvärlden att identifiera sig med, eller döma. Det är texter som stegvis vuxit fram under tre år, med start i de övre tonåren. Såväl långvarig kärlek som  passionerade känslor i stunden utgör detta utlämnande.

Känslorna får ord. Orden får betydelse.