Till dig, Naffer

Du hade jobbat hemma, och sedan gått ut och handlat, och så slunkit in på CBV för en öl på vägen hem. Det blev inte bara en, utan några, och du träffade dessutom några... ... Du reste dig med en besvärad min, och såg henne samtidigt mjukt i ögonen, som om du ville säga något. Havana mötte din blick med sina stora, klara, rättframma ögon och sade hej. Hej då. Hon följde dig med blicken medan du gick mot utgången. Den försvinnande var du, inte hon, som ändå var som en huldra. Naffer är strövaren som ibland finner det sökta, men oftare det osökta, och någon gång det utsökta. Hans identitet blir aldrig avslöjad, det blir däremot hans personliga anteckningar. Efter en dramatisk incident uppdagas hela historien, eller åtminstone vissa särskilt vitala passager i den. Och en mörk hemlighet. Som kanske inte bara är hans? Wovon man nicht sprechen kann, daru ber muß man schweigen (Wittgenstein, Det man inte kan tala om, det måste man tiga om ).