Varför får Heidenstam inte vara den han är?

Verner von Heidenstam var under ett halvt sekel - från debuten 1888 till sin död 1940 - Sveriges mest uppburne diktare. Hans böcker fanns i de flesta borgerliga hem. Många kunde hans dikter utantill. Men i dag är han troligtvis den minst läste av de stora nittiotalsförfattarna. Trots att Heidenstam knappast blir läst numer, publiceras det, märkligt nog, varje år nya studier om honom. Allt oftare är det inte hans diktning som studierna gäller, utan man diskuterar hans person, hans moral och hans ideologi - nästan alltid negativt och nedsättande. Heidenstam kallas reaktionär, ibland till och med nazist, nationalist och kvinnofientlig. Hans böcker döms ut, då man anser att en människa med så dålig moral inte kan skriva bra texter. Per I. Gedin, som tidigare skrivit en grundläggande biografi över Heidenstam, visar i denna filippik - stridsskrift - hur misstolkningarna har uppkommit. Samtidigt klarlägger han att Heidenstam på många sätt var motsatsen till det han beskylls för att vara - en ovanligt fri författare, som alltid gick sin egen väg. PER I. GEDIN var under många år en av landets mest meriterade bokförläggare, som förutom att odla flera betydande författarskap även bidrog till att skapa en kvalitetspocketutgivning i Sverige. Förutom Heidenstam har han även skrivit böcker om Carl Larsson, Karl Otto Bonnier och den svenska bokbranschen.